I början av den här veckan fick jag besök från mitt förra liv. “Livet” före kraschen. En trevlig och social 60+ kvinna som jag inte sett på 10-15 år. Visst har vi “setts” på Facebook så man lite koll, men att ses i verkligheten är ju som bekant något helt annat.

Hon sökte upp mig för att hon ville prata om andlighet. Det var nog det minsta vi pratade om den där kvällen, för vi hade så mycket annat att prata om 🙂 Spännande att plötsligt kastas tillbaka till det liv jag hade innan jag gick i väggen 2010. Många gamla och roliga minnen från den tid när jag levde det “perfekta” livet i Älvdalen.

En sak som fortsätter snurra i min skalle flera dagar efter att vi träffades, är när hon pratade om hur hon såg på mig under den tiden. Hon mindes mig som en person som var supersocial, självsäker, kreativ, glad, drivande och som hade gott om pengar. OJ! Ingenting som stämmer överens med min egna bild om mig själv och min situation under den perioden!

Och det fick mig att börja fundera. Var det hon som mindes fel? Eller hade hon fått en felaktig bild av mig? Hade jag lyckats skapa en “fejk-bild” av mig själv som andra gick på. Eller var jag verkligen sån? Tänk om hon har rätt? Hur kunde jag då ha en sån totalt annan bild av mig själv? Vad var det jag förmedlade om mig själv egentligen? Och framförallt – vad var det jag tänkte om mig själv egentligen??

Hur mycket av det jag tänkte om mig själv var sant? Hur mycket stämde med verkligheten? Jag trodde att hon såg en påhittad variant av mig och att den jag hade i skallen var den riktiga Nina. Men tänk om det faktiskt var tvärtom, att den Nina jag hade i min skalle inte fanns och den Nina de såg var den riktiga? Det skulle ju innebära att mina tankar ljög för mig eller hur? MINA TANKAR LJUGER FÖR MIG? Hur är det möjligt? Jag hör dem ju varje dag, varför skulle de ljuga för mig?

Men hon var så säker på sin sak, att jag nästan börjar tro att jag hade fel. Och det innebär ju i såna fall att mina tankar inte är att lita på. Hmm. Om mina tankar ljuger för mig, då kanske jag är en mycket bättre person är jag trott? Jag kanske klarar mer än vad mina tankar försöker få mig att tro.

Vad skulle hända om jag börjar göra tvärtemot mina tankar? När tankarna säger det går inte, då testar jag. När de säger du törs inte, så gör jag det iallafall. När de säger du är för fet för det – då sätter jag på mig de där kläderna ändå. När de säger du är för ful för det – då sminkar jag mig och känner mig fin iallafall. När de säger att det är väl ingen som vill läsa det du skriver – då startar jag en blogg iallafall.

För det är ju faktiskt så, att de allra flesta av oss tänker alldeles för hårda tankar om oss själva. Tankar vi aldrig skulle tänka om en annan person. Vi säger så mycket elakt till oss själva. Saker som vi aldrig skulle drömma om att säga till en annan person.

Och vi blir ju bekant som vi tänker. Men nu är det dags att börja vara snälla mot oss själva och sluta tro på vad våra dumma tankar säger om oss. Vi är alla helt fantastiska och duger som vi är. Vi är skapade att vara olika individer och inte för att alla ska vara exakt likadana. Så räta upp ryggen och sträck på dig ordentligt och säg till dig själv – Jäklar vad jag är bra på att vara mig själv, ingen kan vara mig lika bra som mig!

En annan sak hon sa som fastnade var – “Jag har ingen fin akademisk titel, jag ska göra karriär som människa istället” . Göra karriär som människa! Wow! Vilken fantastiskt fin tanke. Och så rätt. Att vara en bra människa är ju det absolut bästa man kan vara.

Jag ska definitivt göra karriär som människa och mitt mål är att bli den absolut bästa versionen av människan Nina!
Och jag ska börja med att bli snällare mot mig själv.

Så TACKSAM för det här mötet och den här ögonöppnaren.

PS. Tack “Mamma J” för den väldigt speciella bilden DS.