Jag fyller snart 53 år och så länge jag kan minnas har jag varit en andlig sökare. Jag har alltid trott på ett liv efter detta och har alltid undrat varför jag är här på jorden just nu. Alltid saknat den sista pusselbiten till att må bra.
Vad är meningen med mitt liv? Vad ska jag utveckla den här gången? Vad ska jag jobba med? Vart ska jag bo? Vem ska jag vara tillsammans med?
Många frågor som tyngt mitt sinne genom livet. Jag har alltid varit en som funderar lite extra (eller rättare sagt väldigt mycket mera än andra) på allt som sker i mitt liv. Jag har också allt känt mycket starkare än andra. Något jag insåg på riktigt 2015 när jag åkte på en rejäl smäll i privatlivet.
Varför kände inte han lika mycket som mig? Känner inte alla människor på samma sätt? Man kan väl bara känna känslor på ett sätt? När jag så en ytligt bekant en dag kom och stack en bok om HSP i min hand FÖRSTOD jag att jag är annorlunda mot de flesta andra.
Att jag tänker och känner och upplever allt mycket starkare än vad majoriteten av alla människor gör. Känslan av att plötsligt förstå sig själv på ett djupare plan var överväldigande. Så många pusselbitar föll på plats.
Det är inte alltid kul eller enkelt att vara en HSP:are, men jag har bestämt mig för att göra det till den fördel och lär mig hela tiden hur jag kan använda det till något bra istället för att se det som negativt och jobbigt.
Ta t e x det att jag alltid måste förstå allt jag gör eller jobbar med på ett djupare plan. Jag gräver alltid ner mig i saker för att FÖRSTÅ. Lägg till att jag är en BLÅ person så förstår ni att jag verkligen måste veta ALLT! Detta har jag många gånger de senaste åren fått höra att jag inte måste och att jag måste sluta vilja veta allt. Att man kan köra på utan att ha all information.
Behöver jag säga att detta skakat om mig. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte vara som andra och bara köra på utan att veta och förstå allt? Helt enkelt för att jag inte är en sån person och aldrig kommer att bli! Nu när jag vet det har jag accepterat att jag är sån och lyfter fram de fördelar som finns med det. Ska inte sticka under stol med att det är jobbigt att ha en hjärna som aldrig stänger av, men om man sysselsätter den med bra saker så kan det komma ut fantastiska saker ur allt detta tänkande.
Som att jag äntligen tagit tag i att börja blogga. Jag bestämde mig häromdagen att det måste gå att lära sig WordPress och börja blogga och att jag kan leta upp och ta till mig all den kunskap jag behöver eftersom min hjärna tycker om att ha utmaningar att jobba med och klura fram lösningar. Jag vet att jag kan lära mig vad jag vill bara jag bestämmer mig för det. Och det har jag min HSP-hjärna att tacka för.
Sen är det mindre bra att ha en hjärna som ständigt oroar sig för allt som kommer att hända om ett halvår eller så och som ständigt ritar upp olika skräckscenarion i allt jag gör. Men även detta måste gå att vända till något positivt.
Till min hjälp att vända detta till något positivt och för att få må bra och leva det liv jag verkligen VILL leva har jag Andlighet, Tacksamhet, Attraktionslagen (LOA) och min “VD” Bettan. Med dessa som följeslagare SKA jag komma dit jag VILL i mitt liv och med den här bloggen vill jag dela med mig av min resa dit.
Min förhoppning är att kunna hjälpa någon av er där ute att göra samma resa och om du som jag är HSP:are få ett lugnt och skönt liv trots allt som stör runt omkring.